”Det var därför jag älskade att vara med dig, Beate, det finns inget kameleontiskt i dig, bara trygghet, du är så uppriktig att det gör ont.”

   
Idag passade jag på att ta lite egopics när mitt tillfälliga (drömska) hem var i stiltje. Jag måste säga att jag trivs väldigt bra här. En bra bok är inte långt ifrån, förförisk musik spelas på eftermiddagarna och fåtöljer som jag kanske sitter lite för bekvämt i. 
     
Det kanske är läge nu att berätta; Jag har jobbat på P3 Guld de senaste veckorna. Träffat idoler och insett att människors kreativa process ser otroligt olika ut. Min tar sitt uttryck i sprida anteckningar över en massa olika idéer. MItt hopp är att det en dag (ganska snart) ska leda till något jag kan tycka är riktigt bra. Hittade en fin mening i ett par anteckningar här om dagen, faktiskt. Det är Channa som säger det till Beate ”Det var därför jag älskade att vara med dig, Beate, det finns inget kameleontiskt i dig, bara trygghet, du är så uppriktig att det gör ont." På ett sätt vill jag vara som Beate. Trygg i sig själv och uppriktig att det syns på långa vägar. Det enda jag egentligen vet om Beate, förutom karaktärsdragen då, är att hon kommer ifrån en bra familj ur övre medelklass, som dessutom har stålar. Min fråga blir kanske självklar: Kan jag bli sådan utan cashen och komma ifrån en familj som har sina rötter i arbetarklassens lägsta skikt?
    
 
 
Allmänt | | Kommentera

whatever dude

        
Det är så himla konstigt det här med att komma över någon. Det tar sådan tid och det är en så himla konstig process. Vissa dagar flyter allt på som vanligt, ibland har man världens bästa självförtroende och överväger att  tattuera FUCK U i fejset bara för att kunna peka på det sen och ba: "whatever dude" eller så plötsligt så ligger man där i sängen och fulgrinar till hela kudden är täckt av diverse kroppsliga vätskor och vill bara att han ska ta tillbaka en. Tanken är liksom att en dag komma på att "ja, justja.  Vi var ju ihop och det var ju kul då men nu har jag allt det här och vill inte alls tillbaks". Skriver ner allt i en och samma bok, där jag skrev första gången om min första kyss och hur magisk den var.
     
År senare hittar jag en klocka som ska hänga kring halsen och jag kommer liksom ihåg hur du var den som hängde den runt min hals. Igår gick just den där klockan sönder och jag blev uppriktigt ledsen för att den var en sådan symbol för vad jag hade fått tagit del av och att den gått sönder kändes i sin tur symboliskt. För det jag var del av gick liksom sönder tillslut. 
     
 
Allmänt | | Kommentera

As sure as Kilimanjaro rises like Olympus above the Serengeti

Jag har en önskan av 2015 (eller egentligen två - jämnför dig inte med tvåtusenfjorton, tjugohundrafemton). När visarna på klockan nådde fram till nollnoll:nollnoll i natt ville jag att hela världen vänds helt upp och ner för att något helt mirakulöst ska ta sin början. Tänk; en trygg regeringsform eller typ som att bli upphånglad riktigt ordentligt av sin livs största kärlek. Jag vill ha svindel så att när jag ser tillbaka på året som gått med all turbulens gör jag det med vetskapen om att det är vad som varit och vi vänder inte tillbaka.

Jag var inte en utav de som trodde att tjugohundrafjorton skulle handla om regeringskris, att "vända ryggen till" skulle vara antidemokratiskt eller att nazister skulle röstas in i EU-parlamentet. Att polisregister över kvinnor som slagits av män skulle vara nått en institution sysslar med, det är inget jag betalt för.

Men kom nu tjugofemton. Nu gör vi det här, så fort jag gnidigt tröttheten ur ögonen.

      

 

 
Upp