för att schlager är det viktigaste vi har här i Sverige

Så min bättre hälft har hängt med mig i lite mer än en vecka och imorgon packar hon väskan och vem vet när vi ses igen. Därför bestämde vi oss för att avsluta den här gången med skumpa och ståt. Sveriges största folkfest avslutades ikväll och vi ville inte missa vår chans att delta. Vi klädde upp oss i våra bästa struder och slog igång teven! 
      
Vi drack fläderglögg med äppeljuice och hoppades på att Jonte skulle vinna eftersom Malin varit helt förälskad i honom och spelat hans enda ep minst femtioelva gånger bara under de tre senaste dagarna - Ser även detta som ett bevis på hur extremt tålmodig och ödmjuk jag är som person. På något sätt hade jag trott att mitt lidande skulle ge resultat men det hela slutade ju med att No-Homo-Måns gick till eurovision. En får ju tycka lite vad som helst kring det. 
   
 
Förresten, glöm inte och kolla in Mellins blogg - S V I N B R A. Nåväl. Nu är det färdigfirat för vår del. Puss! 
      
Allmänt | | Kommentera |

En dag som idag

Sprang ner på kontoret och hoppades att det skulle vara någon där. Det var tomt så när på Jingo som trött tittade på mig med stora (förföriskt) bruna ögon när jag med vinden i håret stormade in. Hon måste undrat vad som försegick då jag någon minut senare tappade en hög med papper på golvet. 

 
Sen jag bloggade senast har jag lämnat storsdagen och befinner mig nu i mellanstaden. På gränsen till småstaden. Norrköping - eller städernas stad som den också kan kallas bland mina vänner. Jag är den samma, förutom jobbångesten som sakta sluter sina nypiga fingrar kring halsen. Om några få månader tar jag min kandidatexamen och träder in i arbetslivet. Men jag antar att det är så det ska kännas? Eller? Om någon har tips - snälla hjälp en broder! 
 
 
Efter att ha bott med folk i flera månader - till och med år - borstar jag nu tänderna länge och ensam. Lyssnar på Effortless femtio gånger per dag och trivs. När som helst kommer den där efrerlängtade våren! 
    
Allmänt | | Kommentera |

”Det var därför jag älskade att vara med dig, Beate, det finns inget kameleontiskt i dig, bara trygghet, du är så uppriktig att det gör ont.”

   
Idag passade jag på att ta lite egopics när mitt tillfälliga (drömska) hem var i stiltje. Jag måste säga att jag trivs väldigt bra här. En bra bok är inte långt ifrån, förförisk musik spelas på eftermiddagarna och fåtöljer som jag kanske sitter lite för bekvämt i. 
     
Det kanske är läge nu att berätta; Jag har jobbat på P3 Guld de senaste veckorna. Träffat idoler och insett att människors kreativa process ser otroligt olika ut. Min tar sitt uttryck i sprida anteckningar över en massa olika idéer. MItt hopp är att det en dag (ganska snart) ska leda till något jag kan tycka är riktigt bra. Hittade en fin mening i ett par anteckningar här om dagen, faktiskt. Det är Channa som säger det till Beate ”Det var därför jag älskade att vara med dig, Beate, det finns inget kameleontiskt i dig, bara trygghet, du är så uppriktig att det gör ont." På ett sätt vill jag vara som Beate. Trygg i sig själv och uppriktig att det syns på långa vägar. Det enda jag egentligen vet om Beate, förutom karaktärsdragen då, är att hon kommer ifrån en bra familj ur övre medelklass, som dessutom har stålar. Min fråga blir kanske självklar: Kan jag bli sådan utan cashen och komma ifrån en familj som har sina rötter i arbetarklassens lägsta skikt?
    
 
 
Upp